Sverker Sörlin

Hösten 2016 sammanträder världens ledande geologer i Kapstaden. En grupp experter lägger fram de slutliga bevisen för att världen behöver ett nytt namn för en ny tid. Ett av bevisen är resterna av radioaktivitet från provsprängningarna efter andra världskriget, ett annat spridningen av plast och sot. Efter 12000 år under Holocen är det dags för Antropocen, människans tidsålder. En stor händelse i planetens historia. Ska vi glädjas åt eller förskräckas av att människan nu bevisligen satt sina outplånliga spår på planeten?

Sverker Sörlin är en av världens ledande miljöhistoriker och han har följt diskussionerna noga bland geologerna. I den här essän ger han den första samlade beskrivningen av Antropocen, vår nya tidsålder.

Bildning har varit ett centralt begrepp för det moderna framstegets tidevarv ? en väg för den enskilda människan att lära och växa alltsedan 1700- talets upplysning. Den gör att vi kan överskrida de begränsningar som ryms i nation, kön, religion, etniskt ursprung eller andra identiteter. Bildning har blivit än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar. Vi har mer kunskap än någonsin ? men vi vet allt mindre tillsammans.

Boken har därför ett nästan provocerande angeläget ärende: Det behövs en uppdaterad förståelse ? en bildning om det som angår oss alla och som gör oss friare och samhällen säkrare.

Sverker Sörlin är idéhistoriker och författare.

Sagt om boken:
"Med övertygande argumentation, personligt tilltal och med belysande historiska, filosofiska och kulturella referenser, pekar han [Sörlin] på behovet av en vitaliserad förståelse för den allmänna bildningens nödvändighet, allt för att motverka politiskt auktoritära krafters kunskapsfientlighet och undergrävande av samhälleliga institutioner."
Martin Lagerholm, BTJ-häftet nr 8, 2020

Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?
Redaktörer: Elisabeth Åsbrink, Sverker Sörlin och Ola Larsmo.

Demokratin kan tyckas vara lika självklar som att andas. Men de senaste årens auktoritära rörelser i länder nära oss och längre bort har visat att den snabbt kan relativiseras och nedvärderas, hotas till livet kort och gott. Det gäller också här.

Demokratin behöver ett aktivt skydd. Men exakt hur skyddet ska se ut behöver vi inte vara eniga om. För som redaktörerna för denna bok konstaterar: Det demokratiska samtalet ska spreta, det ska bestå av en kör av olika stämmor. Demokrati kan definieras som en sund oenighet. Det farliga är inte att ta del av åsikter vi ogillar, det farliga är om bara en röst, en åsikt släpps fram och om samtal och argument övergår i hot och hat. Då eroderar demokratin inifrån.

Så här är en kör. 21 bidrag, 24 författare. Alla har de hörsammat författaren Hédi Frieds uppmaning om att göra något för att skydda demokratin.

Ett möte i hennes kök resulterade i den rikstäckande kampanjen #vimåsteprata, ett samarbete mellan Svenska PEN, Studieförbunden och folkhögskolornas intresseorganisationer. Handbok för demokrater är ett led i den kampanjen.

Det som började med nedsättande tillmälen, inledningen till dehumaniseringen, fortsatte med isolering i gettot, och resulterade i mord. Det har hänt, det kan hända igen. Ignorera inte det som händer omkring dig nu, för jag känner igen denna början. Man ser den överallt, inte minst
i forumens kommentarsfält på Internet, där avhumaniseringen av människor görs lätt och utan eftertanke. Vänj dig aldrig, blunda inte för det obekväma, för tecken som kan förebåda ondska. Höj din röst för rättvisan, fånga ögonblicket när din röst kan ändra på det påbörjade onda och var med och skapa en bättre värld.
Hédi Fried, initiavtivtagare till kampanjen #vimåsteprata och till Handbok för demokrater.

Allt överskott från försäljningen av Handbok för demokrater går till Svenska PEN.
Medverkande:
Marco Armiero
Majgull Axelsson
Aase Berg
Timothy Collins
Mohammad Fazlhashemi
Hédi Fried
Anita Goldman
Göran Greider
Sara Hjellström
Nirob Islam
Antje Jackelén
Anna Jörgensdotter
Christian Landgren
Ola Larsmo
Daniel Lindvall
Per Molander
Thomas Olsson
Nalin Pekgul
Kristina Persson
Gellert Tamas
Anders Wijkman
Per Wirtén
Nina Wormbs
Per Ödling

?Den pandemi som rasar i världen är på många sätt unik, inte minst i sin globala och totala omfattning. Men den delar också många egenskaper med andra kriser.?
I Kris! Från Estonia till Corona sätter idéhistorikern Sverker Sörlin in coronakrisen i ett större historiskt sammanhang ? vad är en kris, hur ska vi förstå kriser och vad kan vi lära oss av dem?
Också vår egen nära samtid är kantad av kriser: Estonia, tsunamin, och nu denna nya världsomspännande pandemi. Liksom av mer djupgående moderna systemkriser ? för finanskapitalismen, demokratin, Europa, och som ett genomgående och återkommande tema: klimatkrisen.
Djupa kriser är ?avgörande?, de kan hjälpa oss att finna nya vägar. Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan, skriver i sitt personliga förord: ?Kristid är i hög grad även lärandets tid. Varje kris öppnar som bekant också fönster av möjligheter.?
Sverker Sörlin är författare, idéhistoriker och professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH).

Allt oftare betonas kulturens roll som lokal och regional utvecklings- och tillväxtkraft. Umeå har i flera decennier byggt upp musiklivet, scenkonsten, bildkonsten och andra delar av kulturlivet.

(Ett kapitel ur antologin Framtiden är nu.)

Sverker Sörlin, idéhistorikern, skildrade häromåret sin fascination inför de norska skidfantomerna i Kroppens geni. Det var en bok om styrka, också hans egen.

Hans nya bok är ännu mer personlig, men den här gången handlar det om svaghet. Han lider sen många år av gikt, en sjukdom som det finns lite kunskap om och som oftast väcker mer löje än medkänsla. Den kommer i skov, ger upphov till fruktansvärda smärtor, och ingen vet riktigt vad man ska göra åt den. Sverker Sörlin lider och så fort smärtan viker, odlar han styrkan igen - med ännu mera skidåkning och annan träning, men också med ett självprövande sökande efter en annan möjlig människa.

En essä om en sjukdoms historia och ett självporträtt av en man - professor, författare, elitmotionär - som ser ett mönster, i rädslan för svaghet.

Debatten om humanioras position är infekterad. Ena sidan hävdar att forskningen är i kris, andra sidan att den är betydelselös. Men hur är det samhälle beskaffat som ifrågasätter värdet av humanistisk kunskap?

Professorerna Anders Ekström och Sverker Sörlin menar att analyserna görs från ett skevt perspektiv i själva verket spelar humaniora redan en mycket större roll än vad som sägs och erkänns. Kunskapen om miljö, skola, medicin, ekonomi och digitala medier gör framsteg tack vare den. Samtidigt får humaniora en ny betydelse när en mer gränsöverskridande kunskapskultur växer fram i en tid alltmer präglad av kriser och djupgående omprövningar.

Författaren och idéhistorikern Sverker Sörlins förord till Thorsten Jonssons Berättelser från Amerika.

Om Berättelser från Amerika:

Berättelser från Amerika är en unik samlingsvolym som innehåller Thorsten Jonssons postumt utkomna Dimman från havet samt två av novellerna ur Sidor av Amerika från 1946: »Anteckningar från Manhattan« och »Samtalsvis«. Dessa sammanlagt sex berättelser utgör en upptäcktsfärd in i Amerikas väsen i dess kultur, historia och politik. Berättelserna har behållit sin aktualitet, de politiska analyserna ter sig idag nästan profetiska.